Det är legitimt att tycka att man själv är rolig

Skoluppdatering:
Idag fick vi lära oss hantera den invecklade, samarbetsovilliga, oövervinnerliga... pennan i Photoshop! Sen redigerade jag tidigare nämnda intervju och la in en bild på mig själv som skulle vara modifierad. Istället för att förställa den enligt photo booth-modellen la jag in några sillar i bakgrunden. Vi påbörjade även uppgiften att skapa ett cd-omslag och jag körde på tidigare beprövat tema med blod och skitiga kanter. Vet dock inte riktigt hur jag ska motivera mitt val vid redovisningen, jag får klura på något poetiskt. Min granne mitt emot frågade efter 4 timmars idogt arbete vilket av hans två förslag som jag tyckte var bäst. Det första förslaget var en oredigerad bild med text i Myriad 36 punkter och den andra inkluderade också en oredigerad bild med med texten Walls of silence skevad. Ha ha ha. Det var fult och jag började skratta åt honom, men försökte dölja det lite halvt.

Livsuppdatering:
Åh, jag vill göra något kul! Alltså jag vill inte spela pingis eller åka utomlands eller nåt sånt. Jag tänkte snarare på att börja matblogga på riktigt, men med en liten twist.! Jag visar bilder på mat (recepten läser man ändå aldrig) men twisten är att maten är uppäten! Så jag visar alltså en bild på en smutsig tallrik och skriver nåt i stil med "Här låg nyligen vegetarisk lasagne bredvid en grönsaksbädd bestående av tomat och paprika". Eller så börjar jag modeblogga och visar bilder på dagens outfit när kläderna ligger nedskrynklade i tvättkorgen. Eller så kombinerar jag dessa med att kladda ner kläderna med dagens middag och visar bilder på både kläderna och matrester! "Här var vi resterna av rösti med bacon och keso på en secondhandpullover från Berlin och en kjol från H&M.." Min kreativitet sprutar!

Det tycker i alla fall jag skulle vara roligt. Men sen är ju jag tjejen som bytte ut min facebookbild till en bild på en skrattande Bert Karlsson under Doppelgängerveckan utan att någon påpekat våra likheter tidigare! Jag är förbannat rolig ibland.

Allt gör mindre ont sen

Pappa skickade ett uppmuntrande mail igårkväll med bilder från i somras. Farmor tog på sig ryggsäcken i båten och fick bakåttyngd och ramlade baklänges. Eftersom hon bara skrattade och inte gjorde sig illa började jag skratta hysteriskt. Såhär ser jag ut när jag skrattar hysteriskt:

 

 

California dreamin, on such a winter's day

Så har man avverkat ännu en skoldag. Idag har jag åstadkommit detta i Photoshop:

En smiley med övertoning och glanseffekter.

 

Vi skulle lära oss markeringar och fick klippa ut frukter och göra till ett ansikte, dock utan att använda lager (därför är öronen så knepiga).

Har justerat färg och kontraster och lagt in bilden i bilden i bilden i bilden.

Skojsiga effekter. 

Vad jag ville säga var att jag inte saknar mitt jobb speciellt mycket!

Det är ju som bekant fredag idag och min sambo har lämnat fjollträsk till förmån för Norrland. Jag kommer att känna mig ganska ensam på våra 90 kvadratmeter de kommande dagarna. Men då katten är borta dansar råttorna på bordet! Jag ska nyttja detta tillfälle till att äta middag framför tv:n med datorn i knät, gå och lägga mig jättesent och småäta! Eller vänta... det brukar jag ju göra varje dag. Eller så påbörjar jag min hemtenta, tvättar och sopsorterar. Det gör jag aldrig annars.

iMovie, Audacity, Google, Youtube och tre killar

Idag hade vi redovisning av det grupparbete som påbörjades i förrgår. Jag och tre killar hade komponerat ihop ett bildspel utifrån stödord som: glädje, harmoni, Afrika, fara, gammalt hus, öl, kvinnligt, äng, Öst-väst konflikt, New York, längtan och så vidare. Dock spårade allt slutligen ur, men handlingen symboliserade en gammal mans liv och bilderna tog vi helt sonika från Google och musiken snodde vi från Youtube.

Innan redovisningen fick vi se 15 andra gruppers bildspel och dessa inkluderade små ljudeffekter och egentagna bilder från skolan, toaletter och pendeltågsstationen. Vissa var väldigt roliga medan andra var upprepningar. Ett av dem kunde mer liknas vid en film och inkluderade över 1000 bilder, ett annat bestod av 8 bilder. Vad som sammanknippade de alla var att de var rumsrena, sobra med en humortwist.

Vårt bildspel inkluderade låten New noise med Refused, åtskilliga bilder på alkohol, bara bröst, personer som injicerade heroin och snortade kokain samt bilder på Stalin, Malou von Sivers och Loket Olsson i ett rasande tempo.

Vid visningen inför de andra frågade jag mig själv vad som pågick i mitt huvud två timmar tidigare när en kille i gruppen föreslog att vi borde nomineras till åtminstone två Oscars för mästerverket och jag nickade instämmande. Jag gömde mig bakom de andra när vi stod längst fram och presenterade vår idé. Sedan fick vi applåder som alla andra innan vi gick och satte oss. Succé var väl inte ordet.

Sida vid sida i 14 år

Jag åt pasta för två månader sedan och vill gärna dela med mig av den upplevelsen.

Den oöppnade förpackningen med vackra blommor av pasta hittade jag i mitt skafferi och den är bekant sedan tidigare eftersom den flyttade med mig till min lägenhet i Sundsvall när jag flyttade dit för tre år sedan. Innan dess hade den bott i skafferiet i mitt barndomshem (berest pasta!), men då pastan varit så söt har mamma inte velat öppna den. Nu tyckte jag att det var dags att öppna pastan och äta den, men innan dess råkade titta på datumet:

Det står alltså att pastan förpackades i oktober 1995 och gick ut i oktober 1997. Den förpackades alltså för 14 år sedan och gick ut för 12 år sedan! Jag var 10 år när pastan inhandlades! Otroligt fascinerande!

Just det, den smakade väldigt bra och blommorna var en fröjd för ögat. En del av pastan ligger nu i frysen så om 14 år ska jag ta fram den och återigen njuta av en härlig måltid.

Det sista lilla hatet

Jag lovar att det här är mitt sista inlägg där jag endast gnäller på SL, fortsättningsvis ska jag hålla mitt hat för mig själv. Pikar kanske kommer att förekomma, men jag ska absolut inte tråka ut er med detaljerade transportredogörelser.

I morse kontrollerade jag på SL:s sida att några förseningar inte var aktuella och gick sedan till pendeltåget. Efter en station tog det stopp. "Signalfel" sa någon i högtalaren och sedan kom en uppmaning om att vi kunde byta till tunnelbanan om vi hade bråttom till centralen. Jag har aldrig åkt tunnelbana från Sundbyberg så jag nappade på idén sedan 90 % av alla andra passagerare börjat skynda mot dörrarna.

När jag kom dit gick ett fullproppat tåg framför näsan på mig. 11 minuter senare (vilket kändes som en evighet) lyckades jag klämma in mig i nästa överfyllda tåg. Jag stod och höll i en stång med någon annans händer strax över mina, någon annans stjärt mot mitt lår och ofrivillig ögonkontakt med halva vagnen. Härligt!

Väl framme på centralen befann jag mig vid den blå linjen långt nere i tunnlarna så jag la benen på ryggen och kryssade mellan människor och väskor och småsprang på vänstersidan i rulltrapporna. Jag förstår varför stockholmare alltid har bråttom, för att de alltid är sena eftersom kollektivtrafiken är ett stort skämt! Väl vid pendeltågen hann jag med ett tåg och kom slutligen till skolan en kvart sent och fick smyga in mitt i genomgången av Photoshop.

Jag som avskyr folk som kommer sent. Jag vill inte vara en av dem! Jag förtjänar det inte heller. Jag började nästan gråta på centralen och ville åka hem till Sundsvall och aldrig mer komma tillbaka, men jag härdade.

Lektionen varade i tre timmar och sedan tog det ytterligare två timmar för mig innan jag var hemma igen. Det är knappt värt att åka till skolan längre. (Jag skulle ha tagit taxi...)

When we were young, oh man, did we have fun

Igår var det kalas i casa de stationsplan, men innan dess åt vi wok och det såg ut såhär:

 

Parmiddag + Emma

Sen kom det lite folk och de såg ut såhär:

Japanposen

Vi åkte till Ace och dansade järnet och önskade Krunegård och sjung med inlevelse till klockan tre. Köpte dagens och drack öl och fastnade med fötterna i det extremt kladdiga golvet. Sedan satte vi oss på bussen och halvsov.

 

Nu tittar vi på Vem vet mest och en tjej fick fråga hur långt Torgny Mogren åkte när han vann en tävling för 100 år sedan. Tjejen svarade "100 meter". Haha, de tävlande står på startlinjen i full utrustning och när starsignalen går är det stavar och skidor överallt och alla fastnar i varandra och springer med skidorna på och sen är de i mål. Vad lustigt.

Nästan 3 stjärnor enligt Michelinguiden

Eftersom mat numera har tagit ett stort kliv in i mitt liv känns det helt naturligt att visa upp vad jag har stoppat i munnen och vad tarmarna ha arbetat med det senaste året.

 

Döner i Berlin

 

Hemköps lasagne i Göteborg tillsammans med Peter

 

Grötfrukost med blåbär och pastejsmörgås med gurka

 

Jordnötskrokar, baconchips, jordgubbar, kola- och yoghurtchoklad och sprite i Berlin på hotellet

 

Laxsås och pasta sans grönsaker

Gamla hederliga ostsmörgåsar

Köttbullebaguette med rödbetssallad med utsikt från Norra berget

 

Tacopaj med klassiskt rutmönster

 

Rått kött i Lappland

  

Chokladmousse och chips hos Sara

 

Kantarell

 

Blåbär

 

Pepparkakor med glasyr

 

McFeast med strips på Arlanda

 

Hemmagjorda hamburgare med diverse grönsaker. Observera storleken på Jennies biffar! Man fick äta jättelänge innan man kom in till själva köttet i hamburgare. När jag tog en portion till så tog jag två biffar i samma bröd.

 

Dippa ost och chips i Lappland

Hoppas detta var lite inspiration. Snart ska Sacke göra lördagswok, nam nam.

Ett brev till slkundtjanst@sl.se

Det här med pendeltåg kommer nog att vara en stor källa för hat i fortsättningen, jag känner det på mig. Här kommer dagens arga insändare:

Hej SL!

Jag pluggar på Södertörns högskola och huserar i Spånga, vilket innebär att jag måste åka era pendeltåg för att ta mig till och från skolan varje dag. Detta har tills nu fungerat bra. I morse hade vi vårt första seminarium och jag var lite nervös inför detta (jag vaknade klockan 02 i natt och trodde att det var morgon vilket inte hör till vanligheten). Då det slutligen blev morgon traskade jag till pendeln en timme och en kvart innan skolan började vilket jag likställer med "i god tid". Tåget kom inte förrän tio minuter efter utsatt tid och när jag sedan klev av på centralen var vi plötsligt 25 minuter försenade! Tokigt va?! Sedan var även tåget mot Södertälje lite försenat, men jag trodde ändå att jag skulle hinna till lektionen klockan 10. Tyvärr slutade jag tro det när vi närmade oss Älvsjö och plötsligt blev omkörda av en man med keps och rullator. Sedan stod tåget stilla väldigt länge så jag var inte framme förrän kvart över tio och skulle enligt tabellen ha varit framme halv tio. Det är en försening på 45 minuters och på grund av detta missade jag mitt seminarium. Så jag åkte hem igen, men det tog också lång tid.

Till problemet. Eftersom jag missade seminariet måste jag göra en restuppgift. Kan jag skicka den till er så att ni gör den åt mig eftersom jag missade lektionen på grund av er? Den handlar om "goal directed design".

Tack på förhand!
/En sjukt bitter resenär


"Växelfel" och "signalfel" vad är det för dåliga ursäkter? Varför inte bygga utrustning lämpad för vinterklimat då detta är en återkommande företeelse i Sverige. Jag slår vad om att det även blir vinter och kallt även nästa år så varför inte förebygga detta problem redan nu? Jag vill även tillägga att det idag har varit -7 grader och solsken, alltså perfekt längdskidåkningsväder och inte snöstorm och allmänt kaos.

Ja, jag åkte alltså hem när jag kom fram eftersom jag inte ville utmärka mig genom att komma sent när tio personer sitter och diskuterar en text. Sån är jag! Väl hemma skrev jag restuppgiften och städade toaletten samt åt tacos till middag. Fredagsmys!