Peppad inför nästa måndag

Var på aerobics idag. Vill man få en törn på självförtroendet rekommenderar jag att gå på aerobics. Speciellt om man föddes med lite halvtaskig koordinationsförmåga. Som jag.

Det var långa plågsamma 45 minuter med mycket halvhjärtade hopp på fel ställen, rörelser i otakt, stillastående iakttagningar när alla andra rörde sig. Vissa rörelser GICK bara inte att göra och innan jag ens registrerat i mitt huvud hur fan ledaren gör med benen har vi gått vidare till nästa rörelse. Jag hann liksom inte ens försöka själv eftersom hennes ben bara fladdrade runt helt obegripligt fort. Mitt i passet blir jag mer arg och förbannad än ledsen över mitt misslyckande med de flesta rörelserna. Varför utsätter jag mig för denna förödmjukelse? Alla andra kan mycket mycket bättre än jag, till och med den långe farbrorn framför sätter rörelserna med tredubbelt så mycket precision som jag gör. Jag biter ihop trots att jag helst bara vill skrika "NEJ, JAG TÄNKER INTE VARA MED PÅ DET HÄR! NU GÅR JAG! HEEJ DÅ!". Men jag håller käften och fortsätter göra fel rörelser och snurra åt fel håll och sen säger jag vänligt tack men nej tack till den långe farbrorn som frågar om jag vill ställa mig framför honom istället så att jag ser bättre.