Take a look at us now the tide has turned, we're gonna take it over

Kom att tänka på ett skämt från Dharma och Greg. En man i programmet hade skaffat sig en toupé och den lossnade ständigt. Denne man uttryckte sin frustration och sa sedan "Det stod ju att man skulle kunna simma med den till och med!" Varpå Dharma svarade kvickt "De kanske menade bredvid den?"

Det där skrev jag upp i en citatbok för att inte glömma. Jag tänkte att det kunde vara bra att spara på ifall jag skulle hamna i samma sits. Då kunde jag svara precis som Dharma och sen skulle vi skratta. Nu har jag dock givit upp hoppet om att dialogen någonsin kommer dryftas så jag skrev den här istället.

Annars då? Jo, i fredags tittade jag på På Spåret och lite på Svenska hjältargalan. Jag började med att håna alla i publiken som grät men en minut senare var jag en av dem med tårarna rullande ner för kinden.

Igår var jag en sväng i Gamla stan och det snöade regn och allt var blött och jag började frysa och ville åka hem. Då hörde jag tonerna av jazz på avstånd. Längst ner på en tvärgata till turiststråket ligger jazzklubben Stampen och det kändes som någonting taget ur en romantisk film. Utanför ingången stod fem personer och skrattade och pratade högt. Dörren var öppen och genom fönstret syntes att stället var nästan fullt. På scenen stod ett liveband och spelade jazz. Killen på saxofon hade en tomteluva och folk klappade takten. Jag ville nästan inte gå därifrån för det var så fint.

På kvällen hängde Linnéa och jag hos Sara. Vi drack alkoholhaltiga drycker och begav oss sedan till Strand. Jag funderade lite på vad som krävdes för att bli stammis på Strand, jag har ju trots allt varit där tre veckor på raken nu och känner igen killen i insläppet mycket väl. Vi drack öl och satt i soffan och diskuterade skoterutflykter och älgjakt och framtida romanser. Sen åkte jag hem och däckade.